<figure class="image"> </figure><h2 style="text-align:center;">God morgon vänner!</h2><p style="text-align:center;"><strong>Huvudet upp och ner. </strong>Ja, just nu känns det lite som så. Det är väldigt mycket på gång samtidigt och jag känner mig faktiskt lite snurrig av allt. Dessutom har sorgen av min farmors bortgång kommit ikapp mig med stora steg.. Nicolos födsel och farmors bortgång avlöpte varandra och det är först nu som sorgen är så oerhört påtaglig. Jag blir illamående och sen känns som om att magen ska vända sig ut och in varje gång jag tänker på henne. Det har gjort att jag försökt tuffa på och inte tänka på henne. Men, så fungerar det ju inte. Eller det är inte ett hållbart sätt att förhålla sig till något smärtsamt. Känslorna kommer alltid ikapp än förr eller senare. Så är det med allt här i livet och det är bättre att låta allt komma. Att tillåta sig själv att vara ledsen och sörja. Det försöker iallafall jag göra just nu. Låta tårarna rinna. Jag vill inte glömma min underbara farmor utan jag vill kunna tänka på henne och inte vara rädd för att bli ledsen. Sorgen måste få plats så att jag framöver kommer kunna tänka och prata om henne utan att få en stor golfboll i halsen.. Det var egentligen inte det jag tänkte prata om idag men jag vet att ni uppskattar lite mer personliga inlägg..</p><p style="text-align:center;">Nu till någonting helt annat. På fredag åker jag till Köpenhamn med tre av mina absolut bästa vänner. Det blir ett intensivt dygt med fullt fokus på att bara umgås och prata ikapp. Jag längtar så mycket! Nu måste jag runda av här. Mycket står på schemat idag. </p><p style="text-align:center;">Ha en jättefin dag så hörs vi snart igen!</p><p style="text-align:center;">Stor kram, L. </p>
