En liten uppdatering om livet.

Onsdag morgon, Äntligen har jag en tidig morgon för mig själv. Jag har helt kommit ur mina egna rutiner den senaste tiden. Min bästa stund på dagen har alltid varit mina mornar. Tidigt tidigt innan alla andra vaknar. Det är så jag samlar energi. Vi alla fungerar så olika men för mig har jag alltid behövt en stund på dagen när jag är ensam och bara får vara. Sen är det alltid en tid då jag är som mest effektiv och får mycket gjort. När jag fick barn blev det betydligt svårare att få till den här stunden vilket jag på en gång känner av och påverkas av. Så, imorse var det bara att ta tag i saken och ställa klockan på 05:30. Nu sitter jag här framför brasan och känner mig nöjd över att jag lyckades ta mig upp.

Jag har ju skrivit tidigare att min farmor snabbt blivit sjuk vilket är väldigt smärtsamt för mig. Hon står mig oerhört nära så just nu har energin sinat lite extra mycket och mina tankar är mestadels hos henne. Samtidigt som livet flyter på försöker jag att varje dag ta mig ut till henne för att prata en stund. Hon är inte direkt talbar men man säger att hörsen är det sista som lämnar en människa så det känns bra att vara där och småprata lite. Farmor ligger just nu på Lidingö. Det är ett hem med Palliativ vård som du får om du har en livshotande sjukdom som du inte kan bli av med. Hemmet är väldigt stillsamt och personalen är fantastisk och ser till att patienterna har det så bra som möjligt trots sjukdomen. Farmor har det bra där och det slår mig dagligen just nu vilken otroligt stark och fin familj jag har omkring mig. Det finns så mycket av farmor i oss alla och på så sätt kommer hon alltid att leva vidare via oss tänker jag.

Nu till något annat. Jag skrev ju att jag fått en hel del sammandragningar så förra veckan tog jag mig till akuten för att göra en undersökning. Eftersom jag är så tidigt gången är det konstigt nog gyn akuten man åker till och inte förlossningsavdelningen. Det visade sig att min lilla kille ligger lite för långt ner så nu är jag åter igen sjukskriven med strikta riktlinjer om att ta det lugnt och inte bära. Om en vecka ska jag tillbaka till specialistmödravården för att se hur läget ser ut. Jag känner mig inte direkt orolig eftersom jag var med om samma sak med Aléa. Däremot är det frustrerande att inte kunna röra sig som jag brukar och vill. Men, som sagt. Det finns värre saker och att farmor är sjuk hjälper mig att se lite lättare på just den saken. Bebisen i magen mår bra nu väldigt bra vilket är skönt att veta.

Det blev ett långt inlägg men ibland är det skönt att skriva av sig. Snart är jag tillbaka med mer energi kan jag lova. Tills dess önskar jag er en underbar onsdag <3