Helt galet att det redan är onsdag idag. Var tar tiden vägen? Man skulle kunna tro att man får mer tid över när man är mammaledig, men jag känner nästan tvärt om. Veckorna bara swishar förbi och tiden räcker inte riktigt till.Jag har ju haft lite problem med Aléa sen vi var sjuka i Covid. Hon har vägrat att amma och blivit helt vansinnig tio sekunder in i amningen. Igår var vi på besök hos BVC och naturligtvis hade hon inte ökat lika bra i vikt som tidigare. Det var väntat och inte så konstigt eftersom att hon ätit betydligt mycket mindre än tidigare. Ändå känns det som ett litet misslyckande. Jag har varit så glad när hon tidigare spurtat i viktkurvan. Nästa vecka ska vi tillbaka igen för att väga henne. Håller tummarna att det vänt då.Jag har försökt att inte vänja henne med flaskan allt för mycket så det har minst sagt varit lite kämpigt dom senaste dagarna med att hitta en balans mellan amning och flaskan. Jag vill försöka amma ett tag till då det känns för tidigt att släppa den nu. Hon är ju bara 7 veckor än.Vi har iallafall fått så mycket bra tips från alla omkring oss och fr.o.m. igår eftermiddag har vi haft några lyckade amningar här hemma. Vill inte jinxa något men oj vad jag ber till gud att det vänder nu. Kan inte förklara hur otroligt frustrerande och jobbigt det varit att se henne kämpa. Ja, det har både runnit tårar av frustration och igår när hon ammade rann tårarna av glädje. Som sagt, vill inte ta ut något än men jag håller tummarna nu att vi snart är igenom den här perioden.Fortfarande en hel del hormonpåslag för min del. Jag som vanligtvis inte har så lätt till gråt har minst sagt tagit del av en rad nya känslor och framförallt blivit väldigt mycket känsligare. Kanske är det en fas just nu eller så är det faktiskt såhär det är att vara mamma. Allt kretsar kring sitt barn och när hon mår dåligt är det som att jag själv mår dåligt, fast hundra gånger värre.Nu ska jag spåna vidare här. Ha en toppendag! ❤️
