Oväntade och glada nyheter.

En till graviditet och en liten uppdatering om livet. Det känns som om det var länge sen jag checkade in och gav en lite längre uppdatering om livet. Till att börja med. Det här inlägget satt jag och skrev i början av veckan men livet kom emellan och jag har inte haft en minut över att faktiskt ta mig in här för att skriva klart. Men, nu så :)

Vi är fortfarande hemlösa och dom senaste veckorna har vi bott hemma hos min mamma som bor i stan. Väldigt mysigt tycker jag och det är nästan skrämmande men också fascinerade hur mycket man anpassar sig efter livets olika utmaningar. Hade någon frågat mig för ett år sen hur jag hade ställt mig till att vara utan hem med en liten bebis så hade jag med största sannolikhet sett det som en omöjlighet, som jag absolut avstått ifrån. Det faktum att vi bott i en resväska större delen av det här året och att Aléas första tid i livet har spenderats på resande fot kan ju låta rätt bökigt. Sanningen är den att med facit i hand måste jag ändå säga att vi gjort det riktigt bra, allihopa. Klart att det har varit väldigt påfrestande också. Det har varit svårt att sätta rutiner med Aléa och samtidigt jonglera en renovering med jobb och allt annat som just nu händer i livet. Mycket har släpat efter. Trots allt vi går igenom så är jag enormt imponerad av hur vi människor bara finner oss i olika situationer och hur väl vi anpassar oss. För min del har knepet nog varit att inte fundera så mycket. En situation som du ändå inte kan göra något åt är bara att finna sig i och inte älta. Dessutom får man inte glömma bort att sätta saker och ting i perspektiv. En renovering kan lätt ta på krafterna och kännas jobbigt, men det blir så mycket roligare och enklare om man försöker vända på det hela och faktiskt känna sig tacksam och lycklig över att man har möjlighet att göra iordning sitt hem. Jag tror ni hänger med på mitt resonemang. Hösten har iallafall flugit iväg med en rasande fart och även om det känns som om att jag knappt hunnit med ens hälften av det jag tänkt så känner jag mig ändå nöjd över allt nytt som händer i livet.

Det störta nyheten som jag ännu inte hunnit dela med mig av är nog ändå att jag också väntar mitt andra barn. Aléa är 11 månader och i maj kommer ett liten lillebror till henne. Jag kan knappt fatta att jag sitter här och skriver detta. Det känns fortfarande overkligt och svårt att ta in men jag är redan i vecka 18. Graviditeten går i en rasande fart utan att jag ens hinner blinka. Vilket är rätt skönt. Med tanke på hur oerhört intensivt det är med Aléa så känns det såklart väldigt tajt att skaffa ett till barn. Men, med lite komplikationer i bagaget (som jag kommer att dela med mig av längre fram) så är jag innerligt tacksam över möjligheten att få bli mamma en gång till. Att det dessutom blir en liten pojke känns helt ofattbart och som en liten gåva från ovan. Jag hade inte kunnat drömma om något mer än att få bli mamma till en liten flicka och en pojke. Tack livet!

Nu när jag äntligen delat med mig av detta så kommer det naturligtvis att skrivas lite mer om graviditeten här. I jämförts med förra gången har denna start varit riktig tuff i form av illamående som suttit i fram tills vecka 17. Nu har det precis börjat släppa vilket är helt fantastiskt. Dessutom har magen sakta börjat växa vilket också känns lite extra roligt.

Nu ska jag runda av här och ta tag i den här veckan. Det är en hel del som ska ordnas med renoveringen innan våra hantverkare går på ledighet.

Jag önskar er en underbar måndag och en fin start på veckan <3