I onsdags var vi bjudna på bröllop till en nära vän till mig som skulle gifta sig. Vi hade laddat upp och jag hade planerat allt kring Aléa och hur mamma (mormor) skulle vara barnvakt en lite längre stund den här gången. Jag var så glad över att gå iväg och kände mig väldigt trygg med att mamma skulle ha hand om Aléa.. För att göra en lång historia kort så hann jag inte mer än att smaka på mitt glas vin innan mamma ringde och sa att Aléa plötsligt fått väldigt hög feber. Det fanns ingen tvekan om att inte vända hem till mamma och väl där kände jag att hon inte var sig själv och rätt dålig. Jag ringde 1177 som bad oss att "skyndsamt" ta oss in till akuten. Jag är rätt medveten om att vårdguiden ofta skickar in små bebisar (även om det kanske inte alltid behövs) men jag blev ändå orolig. Det var bara att slänga sig in i bilden för att ta sig till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag och Filippo var ju uppklädda till tänderna och hade inte hunnit byta om. Vi fick en och annan blick kastade på oss om man säger så. Filippo i sin smoking och jag i min klänning. Väl inne så började den långa väntan. De kollade av henne snabbt och konstaterade att Aléa måste stanna för att träffa läkaren. Hennes feber vägrade gå ner trotts febernedsättande. Efter många vänder så konstaterades det att hon förmodligen fått något virus och att det bara var att vänta ut. De hittade ett blåsljud på hjärtat som ska kollas upp men med största sannolikhet så har det med hennes förkylning att göra. Efter 9 timmar på akuten fick vi äntligen ta oss hem. Kl. var då 03:00 på morgonen. Jag skulle kunna göra ett långt inlägg om hur kasst allt sköttes på Astrid Lindgren men om jag ska vara ärlig så har jag ingen ork att gå in på det nu.Vi är glada att hon mår bättre idag och att vi är hemma igen. Det kommer fler bröllop och det allra viktigaste är såklart att Aléa mår bra och är frisk. Idag ska vi till Martina Barnsjukhus och träffa en läkare. Innan det blir det brunch på Miss Clara.❤️ Här började vi. Älskar den här bilden. Lite komiskt att det ska behövas sex händer för att klä min kille. Och här var jag lyckligt ovetandes om vart kvällen skulle sluta. För er som undrat så bär jag klänning från Zara, klackar från Valentino och vintage väska + halsband. Och här slutade vi. Min lilla älskling. Usch, finns inget värre än att se henne dålig. Helt sjukt vad jag har fått en tapper liten bebis. Med nästen 40 graders feber så satt min tjej och tok skrattade när sjuksköterskan undersökte henne. Ibland känns det som om hon är en vuxen människa i en liten kropp. Hennes ögon och blick ger mig alltid en känsla om att hon redan levt ett långt liv.Nu ska jag avrunda här. Ha en fin helg!
