Jag tror att jag gick ut lite starkt med att uttala mig om att "livet ändå flyter på bra". Visst, jag tror att Aléa är rätt normal i sitt sätt att vara. Kanske till och med enkel i många andras ögon. Hon sover nästan hela nätterna förutom ett amningsuppehåll framåt fyra tiden. Amning, napp och flaska har fungerat från första stunden. Ja, mycket flyter på och jag lyckas till och med få lite tid för träning och jobb. Trots det kan jag ändå känna att det är fullkomligt övermäktigt ibland och tårarna har runnit ett par gånger dom senaste dagarna av ren frustration.Herregud så svårt det är i vissa stunder och igår ville jag bara kasta in handduken och checka ut ett tag. Kvällarna är Aléas. Då sätter hon igång och lever loppan. Vissa stunder är hon helt otröstlig oavsett hur jag än gör. Filippo är dessutom borta många kvällar i veckan just nu pga. jobb så det blir en del ensamtid med henne, just när det är som tuffast.Jag vet att detta är en del av att få barn. Att det dessutom bara är en liten period när det är lite extra kämpigt. Hennes tarmar håller på att utvecklas, ibland är hon övertrött, ibland är hon obekväm och ja - ibland har man verkligen ingen aning om vad det är som är fel.Oavsett hur tufft det känns stundvis så skulle jag inte byta ut det mot någonting annat i världen. Jag vet att jag är lyckligt lottad som ens har fått möjligheten att vara mamma. Något som absolut inte är en självklarhet för alla.Ibland tror jag bara att det är okej och bra att få ventilera lite.Det är en enorm omställning att bli mamma för första gången och inget som gick att förbereda sig på. Jag som tidigare har varit van vid att kunna dra mig undan när jag behövde återhämtning har ställts inför en helt annan vardag. Min egna tid är knapp, hormonerna spökar och tröttheten är något som jag inte riktigt upplevt tidigare. Att vi dessutom ska låta vår kropp återhämta sig och läka samtidigt. Ja, det är helt klart en påfrestning emellanåt.Det var lite tankar ifrån mig. Kanske är det skönt för någon att läsa att det inte alltid är en dans på rosor (som jag tror att det kanske ser ut ibland).Nu ska jag krama ihjäl min lilla dotter här. Oavsett hur jobbigt det stundvis är så smälter man så snart man ser den där lilla bedårande varelsen ligga där helt utmattad i famnen.Önskar er en fin fredagseftermiddag. Vi ska kurera oss efter att ha dragit på sig en ordentlig förkylning. ❤️
