God morgon vänner! Hoppas ni haft en fin helg. Jag vaknade vid 04:30 av lite små förvärkar. Inget kraftigt men ändå svårt att somna om. Så, jag bestämde mig för att gå upp och försöka få lite jobb gjort om någonting skulle sättas igång. Dessutom hade det ju varit skönt att ha nytvättat hår om förlossningen skulle dra igång. Kanske låter det som en löjlig prioritering men jag minns från förra förlossningen att det tog ett tag innan jag fick möjlighet att tvätta håret i början. Allt är minst sagt lite omtumlande de första dagarna. Jag var hos min barnmorska i torsdag och det visade sig att jag var 4 cm öppen då så det finns ju en stor chans att jag föder inom de närmsta dagarna. Det känns fortfarnde overkligt att ta in och nästan som om att jag sitter och skriver om någon annan. Jag har verkligen svårt att ta in att jag ska ha en annan älskling i mitt liv. Aléa är mitt allt just nu och galet nog känns det som om jag inte vill ha in någon annan som konkurerar ut henne eller tar min tid ifrån henne. Jag vet att det låter knäppt men om jag ska vara ärlig är det faktiskt precis som så jag känner just nu. Sen vet jag naturligtvis att känslorna kommer att försvinna så snart jag har min son i famnen. Nu ber jag och hoppas på att allt ska gå bra under förlossningen och att jag hittar den där tryggheten och tilliten till mig själv. Att jag är fullt förmögen till att klara av förlossningen bra allra bästa sätt. Att allt kommer att gå bra. Att smärtan jag känner kommer ifrån mig själv - så det är inget som jag inte kan hantera. Under graviditeten har jag varit 98 % trygg och positiv men dom senaste veckorna har jag faktikst varit lite orolig. Orolig inför förlossningen och hur skört allting är. Hur lätt det faktiskt är att någonting kan gå fel. Jag är livrädd för att bebisen får syrebrist och att han ska få kämpigt att komma ut. MEN. Jag ska försöka hitta tillbaka till min grundtrygghet och lugn. Kanske är det också lite positivt för mig att känna precis såhär. Att man alltid ska försöka vara uppmärksam själv och inte helt förlita sig på alla andra under en förlossningen. Den här gången kommer jag att föda med erfarenhet och förhoppningsvis kommer allt kännas bra när jag väl är inne i den aktiva fasen. Nu till något annat. Vi har äntligen ordnat klart allting här hemma. Egentligen är det inte mycket men han har nu ett gulligt litet skötbord och ett bedsidecrib som sitter bredvid vår säng. Sen har vi ordnat en liten garderob till honom. Efter mitt besök hos barnmorskan i torsdags bestämde jag mig även för att packa klart förlossningsväskan som har legat orörd i ett par veckor. Jag känner mig alltid lika lost inför hur jag ska packa och vad jag ska ta med mig. Som tur är har jag många erfarna mammor omkring mig så efter att ha slängt iväg ett sms om lite tips har jag nu fått bra vägledning i vad jag ska ta med. Det ända som saknas är ett par flipp-fopp tofflor. Jag minns att jag alltid avskyr att behöva ställa mig barfota inne i duschen på sjukhuset.. Nej, det blir dagens mission att ta tag i. Jag vet att jag kommer vara så glad sen om jag lyckas få med mig ett par.Nu ska jag dricka upp mitt kaffe här och gå igenom alla tygerna jag plockat fram till vårt sovrum och bibliotek. Vår snickare byggde klart stommen till vår platsbyggda soffa i fredags så nu ska jag bestämma mig för vilka tyger jag ska köra på. Eftersom detta rum har en rosa tapet i taken så kommer jag att vilja köra på lite lugnare tyger och kanske en lite mer utstickande matta istället. Vi får se hur det slutar. I sovrummet tänker jag ljust och fräscht med chokladbruna inslag. Nu känner jag av förvärkarna lite kraftigare så vi får se. Det kanske blir duschen och att tvätta håret nu på en gång istället. Vi får se hur det slutar. Hinner jag så kommer ett inlägg med bilder från helgen och vår sista dejt-night på Operabaren förra vecka.Önskar er en härlig start på veckan så hörs vi senare!Stor kram, L.
